Ann och Alf Ekdahl har alltid haft en förmåga att nå framgång genom hårt arbete, samtidigt som de har kunnat göra skillnad för andra. Efter ett halvt sekel tillsammans på olika gårdar lever deras hårda arbete vidare i form av en stiftelse som ska göra världen bättre för bland annat ungdomar och djur.
Det började med en kontaktannons
I över ett halvt decennium har makarna Ann och Alf Ekdahl delat liv och arbete med varandra. De träffades via en gammal hederlig kontaktannons på 1970-talet, tack vare ett initiativ från Anns sida i form av ”fru söker bonde”. Västgötatjejens budskap nådde fram till bondsonen Alf från Skåne och det visade sig leda till en livslång kärlek och ett fantastiskt partnerskap.
Yrkesmässigt är det nämligen precis ett partnerskap som Ann och Alf kan berätta om. Redan som ung visste Alf att det var lantbruket som han ville satsa på. Han visade sig dessutom vara en fena på både affärer och att sköta om gårdar. Steg för steg har hans förmåga att nosa upp lämpliga prospekt för att köpa och förädla tagit honom till den plats han är i dag. En behaglig tillvaro i Vadstena, med en kärlek till det lokala och en orubblig vilja att stötta andra som behöver det.
List, hjälp och en gnutta tur
Om vi tar det från början fanns det tidigt ett driv hos Alf att starta någonting eget. Efter värnplikten började han leta efter en lämplig gård, men det dröjde några år innan rätt tillfälle gavs. Dels fanns det inte så många gårdar att välja på, dels var det svårt att få ekonomin att gå ihop för ett köp.
Till slut klaffade det ändå och Alf lyckades 1963 med egen list, andras hjälp och en gnutta tur att förvärva sin första egna gård om 85 tunnland i Fogdarp utanför Hörby i Skåne. Byggnaderna var lite slitna och nedgångna, men det var inget hinder. Snarare tvärtom, just drivet att utveckla och förädla gårdar är ett återkommande tema genom åren. När det hårda slitet med att renovera gården började ge effekt uppmärksammade till och med Skånska Dagbladet Alfs arbete.
I samband med det sökte Alf för andra gången om statlig lånegaranti för sin investering – och denna gång gick det vägen. Beskedet blev en språngbräda för att kunna ta nästa steg för att utveckla gården med nya byggnader och nya maskiner. Det fåtal kor som tidigare hade funnits fick sällskap av fler, dessutom utökades gården med grisar.
Från Skåne och Västergötland till norra Småland
Livet som bonde gav frihet, samtidigt som det var ensamt. Det förändrades i mitten av 1970-talet när Ann och Alf alltså fann varandra via en kontaktannons. Tycke uppstod och det gemensamma intresset för lantbruket utgjorde en grogrund för både kärlek och arbete.
Efter ett tag flyttade de ihop och drev gården i Fogdarp under några år, men även den började så småningom kännas för liten. Tillsammans började paret att söka efter någonting nytt att utveckla, men det var inte lätt att köpa en passande gård. Många pusselbitar måste falla på plats för att det skulle fungera.
Efter ett flertal olika besök på potentiella gårdar i Västergötland och Södermanland dök till sist en intressant kandidat upp i form av Winö Säteri utanför Gamleby i norra Småland. Även denna gård var nedgången och i behov av renovering, vilket passade Ann och Alf utmärkt, och priset blev därefter. Efter en övernattning i Västervik köptes den relativt stora gården, som var väl anpassad för djurhållning.
Winö Säteri tog vid
Framtidsplanerna tog fart och inflyttning skedde i oktober 1981. Utifrån den gemensamma kärleken till djuren var det självklart för Ann och Alf att fortsätta på det spåret. Efter en del klurande och räknande föll valet denna gång på mjölkkor. Kalkylen höll och marken räckte till för ändamålet, inklusive tre anställda i ladugården.
Ganska snart inleddes ett framgångsrikt samarbete med en annan gård i närheten, men efter ett par tragiska olyckor på denna övertog Ann och Alf arrendet. Verksamheten utökades i och med det till att även omfatta ungdjur, vilket gav en gynnsam helhet. När granngården Ekebys mark sedan blev till salu några år senare valde Ann och Alf att slå till. Därmed utökades arealen därmed till totalt 700 hektar.
Åren gick och Winö fortsatte att utvecklas på många olika sätt. Vid millennieskiftet ställdes paret så småningom inför ett nytt val i verksamheten och valde då att anpassa gården för dikor och slaktdjur. I samband med det hade 60-strecket passerats och tankarna på pension började efter ytterligare några år på Winö att dyka upp på allvar.
Utifrån Alfs ursprung lockade Österlen, men då Anns mamma är bördig från Vadstena hade Ann vistats där i sin barndom. Det gav ytterligare en möjlighet och när det som kändes som det perfekta huset i centrala Vadstena dök upp var saken klar. Det djurälskande och strävsamma paret valde 2008 att låta vackra Winö Säteri gå vidare till annan ägare och bosatte sig i stället vid Vätterns strand.
Alltid tillsammans med ett stort förtroende
Den fantastiska resan som Alf drog igång som ung hade aldrig varit möjlig utan Ann. De två kompletterade varandra genom åren på olika sätt. Tillsammans skapade de en helhet som verkligen fick saker att hända. Alf var den som ansvarade för den stora delen av den dagliga arbetet på gården. Ann tog utifrån sin kompetens hand om ekonomi och byråkrati, men var också skicklig bakom ratten i tröskan när det var dags för skörd.
Ann och Alf arbetade var för sig, men ändå alltid tillsammans. Alltid med ett stort förtroende för varandra och med möjlighet att göra skillnad för andra runt omkring sig, bland annat genom ett politiskt engagemang. Den gärningen består än i dag, trots att de har lämnat flera olika gårdar bakom sig för att äntligen få leva ett väl förtjänt pensionärsliv tillsammans med katten Sigge i Vadstena och i ett släkttorp vid Tåkern.
Gör skillnad även i framtiden
Via Ann och Alf Ekdahls stiftelse vill paret fortsätta att göra nytta för andra, både i dag och i framtiden. Det djupa engagemang som finns för ungdomars välmående, för en god djurvälfärd och för området medicin kommer tack vare stiftelsen att leva vidare.
Än en gång visar Ann och Alf upp en fantastisk förmåga att verkligen få saker att hända, även långt efter att de så småningom med ett gott samvete avslutar sin resa i jordelivet. Det om något är att lämna ett arv värt namnet efter sig.
